---

Jag känner mig dum, taskig, ja lite som en svikare. Och det kanske är rätta ordet för mig just nu.
Om någon hade frågat dig hur jag var som person hade du nog sagt det, svikare.
Det finns saker som man planerar och som man lovar, men så kommer det en dag när allt förändras, i mitt fall blev jag kär.
De planer som man hade går inte längre att förverkliga, inte för stunden. Planen, målet, drömmen, den finns fortfarande kvar, men den ligger ett snepp bakom det andra nu. Nu för stunden.
Man ska inte vara en person som bara tänker på sig själv, som inte bryr sig om andra, men denna gången gjorde jag faktiskt det. Jag tänkte på mig själv.
Jag kan inte säga att jag är nöjd med vad jag kom fram till. Jag känner att jag gjorde det bästa för mig i denna situationen, men jag gjorde det sämsta för dig.
Du är min bästa vän, det kommer du alltid vara. Om jag kommer vara din det vet jag inte. Jag vet inte hur du känner, och jag vågar inte veta det heller. Jag är rädd. Jag är rädd för att du ska berätta hur mycket du hatar mig, och  jag är rädd för att aldrig få sitta bredvid dig o skratta till sånt som bara du och jag skrattar åt.
Att aldrig mer åka till Borås den 23:e, att aldrig mer fylla min garderob med dina kläder. Det finns saker som är du varje dag, nudlar, Hipp Hipp, kläder, Buzz...
Jag vill inte att det ska vara saker som bara blir ihågkomna, som aldrig utökas med något nytt. Du är min andra hälft, och jag vet inte vad jag ska göra om jag har sabbat allt nu.